Turturduvor, kampfisk och mat emellan

Lördag, andra halvan!

Mat är gott, men det är också ganska svårt. Inte för att den är dålig, inte alls, men för att den äts med tradition. Du får inte hälla upp dryck åt dig själv, du häller åt andra och andra häller åt dig. Du får heller inte som kvinna hälla upp åt andra kvinnor. Konstig regel. Tänk om man är ett gäng tjejer då? 

Maten äts med pinnar av metall, de får inte placeras hur som helst när de inte används och händerna ska vara tvättade... Det är lite kul att lära sig en ny kultur, men det är mycket att komma ihåg.

Klockan är nu tio på lördagskvällen och jag är tillbaka på hotellrummet. Jag är trött.

Hur som helst spenderades större delen av eftermiddagen vid templet [koreanska vokalljud] där vi blev guidade av amerikanska koreaner.

Det berättades att templet byggdes på fjortonhundratalet för kungen och drottningen, och det var det första som byggdes i Korea... Massa lagom intressant fakta... Kungen och drottningen fick bara sova tillsammans ("sleep together", fritt för tolkning) fem gånger om året. Fem gånger om året i en tid helt utan teve och internet.

Det hade att göra med regeringens regler, för regeringen fanns tydligen till och med på den tiden. Kungen byggde helt plötsligt en paviljong i dammen bredvid hans hem och menade att den var endast och halshuggning-på-förbrytare-endast för kungafamiljen för att de skulle kunna få ha "privacy in times of crisis".

Återigen, fritt för tolkning.

Bild på den lilla paviljongen i den lilla dammen! I dammen fanns det fiskar, Lars berättar att de 

"är aggressiva, de är kampfiskar" 

Va? 

"Jo. Jag har hört att de kallas kampfiskar. De är väl våldsamma eller så." 

Så jag menade att lejon inte kallas för kampkatter bara för att de kan vara våldsamma. 

"Sant... De kanske är campfiskar med tält då."

Som små scouter med tält?

"Ja, varför inte?"

Vätskebrist i hetta kan vara farligt och orsaka förvirring, på tal om ingenting.