Postludium

Så nu är jag hemma, och har sovit ut.

Jag bär inte på någon packning längre, nu är det över.

Bilder från resan finns på framförallt de andras kameror, och jag ska ordna tillgång till dem snarast, men har alltså inte så många bilder...

Nu är resan över. Det finns mycket mer att berätta, men det mesta är sådant jag behöver ganska yviga handgester för att förklara och jag kan därför inte skriva så mycket mer.

Tack till alla er som följt mig de senaste veckorna, för stöd och intresse. Men nu lämnar jag er alltså, för jag tror min skrivelse här har fullföljt sitt syfte; rapporten från tävling och resa är alltså över, och häri är bara ett postludium eller en epilog. Ni som ivrigt har bokmärkt den här adressen kan lämna plats till annat, och ni som väntar på fler nyheter väntar förgäves.

Korea är ett fint land. Det finns mer att berätta, som till exempel hur bergen syns från stranden långt bort och hur belgarna skrålade i bussen på morgonen... Men nu är det över. 

Jag lämnar er med två bilder.

En som tack till Björn, min träningspartner och rumskamrat under två veckors tid. Vi har burit varandras utrustning och lånat varandras kläder - det är inte ofta man får tillfälle att lära känna någon man redan känner på det sättet.

Min andra bild (ingen av de två är mina, jag har snott dem från vem det nu var som fotade) är på vårt landslag. Där står vi fem tävlande och orubblig mäster Rikard. Med var sin guldmedalj och svensk flagga! I bakgrunden ser vi Hanminjok Hapkido's och World Kido's flaggor, det är i sanning en mycket bra bild.

Svedala!

Jag sitter i bilen från Arlanda med Björns föräldrar.

Vi har nyss sagt adjö till våra medresenärer från Skellefteå och det slog mig först i bilen att vårt avsked var alldeles för kort och utan reflektion. Jag hade velat tacka för resan, för deras underbara umgänge och vår tid och träning tillsammans.

Så jag gör istället det här. Jag vet inte om ni, de, kommer läsa det här, men för alla er andra kan jag berätta att bättre resesällskap får man leta efter. Bra ordnat, roliga diskussioner, allvar när det krävdes, träning som öppnat nya dörrar... Vad ska man säga? Två veckor i ett helt (för mig i alla fall) nytt land. Upplevelsen hade jag inte föreställt mig.

Det känns skönt att snart vara hemma. Jag ska äta älgfärsbiffar och potatis. Tvätta kläder. Prata i telefon. Kunna läsa vägskyltar. Sova utan väckarklocka. Vara själv.

Det ska bli så härligt att få vara själv... Utan rumskompis, utan sällskap, utan folk att vara artig mot.

Spelar ingen roll hur bra folk, jag behöver ändå vara själv.

Nu blir det såklart mycket träffa vänner och berätta historier, men däremellan får jag några timmars ensamhet.

Doha igen

Klockan är fem på morgonen enligt Qatars tid. Jag är alltså på flygplatsen i Doha, Qatar.

Jag luktar konstigt, mitt ben gör ont för min Alvedon har slutat värka och min nacke känns konstig eftersom jag sov _på_ den i drygt fyra timmar nyss.

Orelaterad bild

Fika!

Sitter på café, fortfarande i Korea.

Kaffe mjölk, Ice kräm, Mocka Latte... De har verkligen fångat hela konceptet med Swedish Fika!

Men kan inte ett ord svenska. Man kanske måste lära dem lite grann.., de har i alla fall gratis Wi-Fi

Sista dagen

I Korea. Sovmorgon, utomordentlig frukost.

Jag är utvilad och redo för sista dagen. Igår kväll fick jag massage av en blind tant på hotellrummet för 300kr. Jag tänkte att "när annars kan jag få massage av ett blindstyre" så var det avgjort.

Idag ska vi till lite butiker, men mest av allt hänga runt, glida runt.

Det ska bli skönt att åka hem, men hela resan har varit fantastisk. Jag åkte för tävlingen, men det som varit bäst var nog ändå vårt gäng här: hur vi tränat, åkt runt, skrattat, tränat igen, skyndat... Så många historier jag har att berätta som bara inte gör sig i text. Nåja. När jag köpte kläder för några dagar sedan fick jag ett par extra strumpor. Se bild.

Snaskbil!

Nu är vi tillbaka i Seoul. I morgon kväll åker vi. 

Den organiserade delen är över, nu är det fristyre inom grupperna som gäller - skönt.

Större delen har för min del spenderats med att tillsammans med Lars hitta på så många rim på ordet lastbil som bara möjligt. Det finns många olika. Hittills är väl den längsta "entusiastbilen" medan den bästa nog är "kastbilen", för den kan betyda så mycket...

Vi har med andra ord inte brytt oss om den korta sightseeing-tur vi var på. Nu är klockan 14:45 och jag är hungrig. Bild på en bubbla hjord av kaffe för att anledningar! Vi dricker mycket kaffe. Jag drack iste idag, det finns en rolig historia bakom det istet (istéet?) men den är svår att förklara och det skulle bara bli dålig stämning här...

Andong

Upp tidigt, träning. Sedan iväg med buss och packad resväska för att åka på sightseeing till någon gammal by och något tempel.

Jag har ledsnat på detta.

Hela tiden ska vi stressa. Skynda så man hinner sova, äta frukost, ta sig till nästa ställe. Vi ses här om 45 minuter, stressa vidare, upp på rummet, träning om tio minuter...

Idag tränade vi som nämnt på morgonen, och sedan igen på eftermiddagen. Sedan hann vi inte duscha för vi skulle äta i tid...

Nu tar jag kväll halv nio. Björn går ner för att vara social, jag mår illa. Inte för att jag är sjuk, eller något, men för att jag har stressat runt i flera dagar, inte ätit ordentligt, inte druckit ordentligt.

I morgon ska vi vara packade (...) för nästa resa 8:30. På schemat står det free time. Jag är vidunderligt sugen på en massa free time. Träningen är i alla fall bra! Riktigt bra genomgång av storpampen och även mönsterträning med hans son, master Steve.

Mitt klädförråd börjar sina, och hotellet vi bor på har varken duschhanddukar eller tvättservice. Små frotté-lappar får jag torka mig med. Men jag är inte bitter.

Jo, jag börjar bli rätt bitter. Jag har tröttnat helt på amerikanerna som gör konstiga, dryga, saker, belgarna som spelar hög (dålig) musik i bussen och tidsoptimismen som genomsyrar vår koreanska ledning.

Vad skulle Freud sagt om deras statyer...?

Jag får inte sova ut.

Inte någon dag hittills, inte ens den jag hade "sovmorgon" på.

Idag var jag uppe 7:20, inte mycket för er hard-core-arbetare men tillräckligt för att sätta mig ur spel då vi tränar i snitt tre timmar per dag (ish) och går runt minst fyra fem till.

Träning snart, sedan sightseeing. Jag börjar känna mig mätt på sightseeing.

Efter det, i eftermiddag, åker vi till nästa stad: Andong.

Som vanligt

Tävlingarna är över, allt är "som vanligt" här i Korea. Vi är på ett nytt hotell. Igen.

Det är rätt fint, faktiskt, jag har inget att klaga på.

Dagen har spenderats med sightseeing. Hela dagen. Jag gick upp 7:20 med känslan av att jag ställt klockan fel och att jag egentligen borde få sova minst tre timmar till; det var en hård dag igår.

På schemat stod att vi skulle få träna idag, men icke! Vår tur runt tempel och parker tog oss hela dagen och vi är inkvarterade, duschade och redo för middag klockan 18:50, just nu.

Lite bilder från idag, runt i den här staden vars namn för tillfället kommit på avvägar.

Resultat!

Nu har jag alltså blivit placerat i allt. Min hosinsul gav mig ett silver, vilket jag inte är helt nöjd med. 

Kom inte med något jäkla "nöjd ändå", nu. Jo, jag tycker att silver är bra, men jag tycker inte att de som vann förtjänade ett guld. Deras teknik var sämre, de var långsammare och med sämre attityd.

Hur som helst är jag överlag nöjd med min insats i tävlingen, även om det hade varit kul att få göra uppvisningen med Pierre.

Lars tog guld i sitt vapenmönster, Björn tog guld i som hosinsul, båda mycket välförtjänta priser! Hedvig tog guld i kamp, efter tre hårda matcher mot vildsinta koreanskor... Förmodligen finns fler priser att tala om, som för tillfället halkat ur mitt minne. Vi är i alla fall riktigt stolta över oss själva!

Team Sweden fortsätter att ta priser, och fortsätter vara populära hos alla små koreaner som vill ta kort. Det finns hur många bilder som helst på någon/några av oss och någon/några okända koreaner, på okända koreaners kameror...

Klockan är nu 20:00. Vi är trötta. Alla fem tävlande har vunnit minst var sitt VM-guld. It was a good day,

Brons i spark, silver i hosinsul, guld i mönster, guld i fallteknik!

Resultat!

UNu har jag alltså blivit placerat i allt. Min hosinsul gav mig ett silver, vilket jag inte är helt nöjd med. 

Kom inte med något jäkla "nöjd ändå", nu. Jo, jag tycker att silver är bra, men jag tycker inte att de som vann förtjänade ett guld. Deras teknik var sämre, de var långsammare och med sämre attityd.

Hur som helst är jag överlag nöjd med min insats i tävlingen, även om det hade varit kul att få göra uppvisningen med Pierre.

Lars tog guld i sitt vapenmönster, Björn tog guld i som hosinsul, båda mycket välförtjänta priser! Hedvig tog guld i kamp, efter tre hårda matcher mot vildsinta koreanskor... Förmodligen finns fler priser att tala om, som för tillfället halkat ur mitt minne. Vi är i alla fall riktigt stolta över oss själva!

Team Sweden fortsätter att ta priser, och fortsätter vara populära hos alla små koreaner som vill ta kort. Det finns hur många bilder som helst på någon/några av oss och någon/några okända koreaner, på okända koreaners kameror...

Klockan är nu 20:00. Vi är trötta. Alla fem tävlande har vunnit minst var sitt VM-guld. It was a good day,

Brons i spark, silver i hosinsul, guld i mönster, guld i fallteknik!

Tävlingen, dag två

I morse ringde klockan 6:20. Jag gick upp, krånglade med linser, och var vid frukosten klockan sju. Ja, det är så svårt med linser i början. Frukost, sedan gick bussen 7:40 ner till arenan. Tävlingarna började 8:30, sades det.

Så några tävlingar hölls, och snart blev det min tur. Jag sattes på rätt ställe, och fick vänta.

Sedan var det fel ställe, så jag fick byta. Så hände något.

Var det kanske dags att tävla i mönster, som var min första gren för dagen?

Nej! Det var dags för uppställning och långa tal, som följdes av fler tal och många bugningar. Efter det var det dags för de nationella uppvisningarna. Egentligen skulle det vara Rikard och Pierre som skulle visa upp på sina respektive kastdockor, Lars och mig, men det blev bara Rikard och Lars som gick upp. Pierre var sjuk idag, och låg hemma på hotellrummet, så han missade hela dagen.

Sedan gick jag till affären och köpte några bananer, de hade slut på mackor... Och så köpte jag några Twix, förstås. 

Efter lunch fick jag äntligen tävla. Hyung, mönster, var som sagt min första gren. I min grupp fanns förutom mig fem koreaner och tre spanjorer. Två av spanjorerna var helt okej, en av koreanerna var bra. De andra var slarviga och allmänt inte bra...

Själv körde jag min Ki Chu Hyung (mönstrets namn) som jag tränat in den i över ett års tid, och det gick riktigt bra.

Senare fick jag reda på...  Att jag vann! Guld i mönster för mig!

I klassen bredvid mig tog vårt lags två enda kvinnliga medlemmar, Ottilia och Hedvig, guld och silver. De tävlade mot varann, men inte i samma klass som jag. Och sedan tog Björn guld i sin mönster-klass, så Team Sweden kan det här med mönster. För Lars gick det bra med mönster och han körde även en annan gren, vapenmönster; det såg riktigt bra ut, men han har inte blivit placerad än. (Jag skriver alltså från tävlingen.)

Ganska snart efteråt (40min) var det dags för min hosinsul, min självförsvarsuppvisning. Bland annat samma spanjorer var där, och gjorde en riktigt bra uppvisning. Jag gjorde mina tekniker så bra jag kan, utan misstag. Det gick bättre än vad det hade gjort på träningar innan, riktigt skönt. Men än så länge har jag inte placerats...

Det viktigaste priset är alltså kvar...

På bilden är från vänster jag, Ottilia och Hedvig, taget efter att jag blivit placerad för mönster.

Tävling, dag 1

Upp sju, sätta i linser. Bara det tog en kvart. Frukost och träff i lobbyn i dräkt 8:30, iväg till arenan.

Alla bra bilder finns på de andras kameror, lägger upp en bild på arenan. Så såg den ut när jag kom, helt tom.

Ganska liten arena ändå, men större än någon Västerås kan erbjuda såklart. Vi tränade under grandmaster In Sun Seo och höll på med ganska grundläggande tekniker, fast på ett lite nytt sätt.

Av de nittio som var med på seminariet var kanske sjuttiofem svartbälten, så det var hög standard på utövarna.

Klockan tolv avslutades träningen för lunch, så jag följde med de andra ut för att äta... Men jag insåg att det skulle ta sjukt lång tid, och vi hade bara till halv två på oss, så jag svängde till en liten 7eleven-wannabe och köpte mackor och yoghurt.

Där jag satt och åt min lunch på läktaren, på arenan, blev jag plötsligt väldigt populär. Ett gäng koreaner i min ålder började tjattra som fasen och ville vara kompis med mig; så vi blev kompisar. Precis som butiksbiträdet i en affär för några dagar sedan tyckte de att jag var bery handsoome... Kan tilläggas att de som serverade oss mat igår kallade mig för Harry, och menade att jag såg ut som Harry Potter. Sällan sådant här händer mig i Sverige...

Hur som helst, 13:30. Jättenervös, inte särskilt taggad, lite små trött från lunchen. Tävling.

Det visade sig att det var då tävlingarna började i allmänhet, absolut inte mina tävlingar. Idag var det alltså hög spark och högt fall, fallteknik.

Efter drygt två timmars väntan, kanske mer, fick jag gå upp för sparktävlingen. Vi var sju stycken i gruppen, fyra åkte ut ganska snabbt. Jag fick köra när det bara var tre kvar, för att de har konstiga regler, och klarade min första spark med nöd och näppe. Sparkar är inte vad jag är bäst på.

Så då hade jag i alla fall visat mig vara bättre än de andra fyra, vilket just då gjorde mig tredje bästa.

På nästa rond åkte jag ut, när de höjde ribban. Ribban var en skumgummibit fäst i ett rep upp i en ställning, och jag fick alltså brons i palchagi, hög spark. Sparken vi gjorde var enkel, saxa upp ett ben rakt upp, som att göra ett indianhopp och sedan sparka med den benet man tog sats med. Hoppande upchagi, för den invigde.

Jag är mycket nöjd med en tredjeplats, trodde inte alls jag skulle lyckas så bra...

Anledningen till att det var en så liten grupp är att koreanerna gör så med sina tävlingar. De är så många att man vill ha många små grupper, i min grupp då alltså ungdom under svart bälte.

Och så väntan.

Nästa höjdpunkt var Björns höjdhopp. Det är faktiskt väldigt likt höjdhopp, fast med en fjärdedel så tjock matta att landa på - och det var ändå generöst mjukt, gentemot vad jag är van vid.

Björn tog guld i sin grupp, inget snack om saken. Vi tävlar ju inte mot varann, eftersom han är äldre.

Men sedan var det min tur.

Mitt namn ropas, jag går till en samlingsplats. Pierre ropar att jag ska köra i T-stort istället för dräktjackan, så jag springer tillbaka och byter. Sen till samlingsplatsen. Funktionären berättar att jag måste ha jackan, och får ta av mig sen.

Efter lagom mycket kalabalik slussas jag med T-shirt och jacka till där jag ska tävla, i rampljuset. Jag och sju koreaner i min ålder men av varierande längd och bältesgrad.

Koreaner, tänker jag. Fan.

Efter en uppvärmningsrunda, hopp på kanske 1m höjd, ser jag att de är duktiga. Men det är jag också.

Så efter några rundor är det bara jag och en mycket trevlig korean kvar. De andra har bommat ut. River man två gånger i rad åker man, både han och jag hade rivit någon gång emellan.

Höjden var ca 160cm, hans tur.

Han river. Min tur.  Jag tänker att jag har ju redan silver, det är vi två kvar.

Jag river.

Hans tur. Han river igen. Han är ute.

Sätter jag sista så vinner jag guld... Pierre gestikulerar "du måste hoppa mer!", jag tänker att ja, så är det.

Så springer jag, hoppar, flyger, rullar runt och står på fötterna. Jag vann.

Tävling, dag 1

Upp sju, sätta i linser. Bara det tog en kvart. Frukost och träff i lobbyn i dräkt 8:30, iväg till arenan.

Alla bra bilder finns på de andras kameror, lägger upp en bild på arenan. Så såg den ut när jag kom, helt tom.

Ganska liten arena ändå, men större än någon Västerås kan erbjuda såklart. Vi tränade under grandmaster In Sun Seo och höll på med ganska grundläggande tekniker, fast på ett lite nytt sätt.

Av de nittio som var med på seminariet var kanske sjuttiofem svartbälten, så det var hög standard på utövarna.

Klockan tolv avslutades träningen för lunch, så jag följde med de andra ut för att äta... Men jag insåg att det skulle ta sjukt lång tid, och vi hade bara till halv två på oss, så jag svängde till en liten 7eleven-wannabe och köpte mackor och yoghurt.

Där jag satt och åt min lunch på läktaren, på arenan, blev jag plötsligt väldigt populär. Ett gäng koreaner i min ålder började tjattra som fasen och ville vara kompis med mig; så vi blev kompisar. Precis som butiksbiträdet i en affär för några dagar sedan tyckte de att jag var bery handsoome... Kan tilläggas att de som serverade oss mat igår kallade mig för Harry, och menade att jag såg ut som Harry Potter. Sällan sådant här händer mig i Sverige...

Hur som helst, 13:30. Jättenervös, inte särskilt taggad, lite små trött från lunchen. Tävling.

Det visade sig att det var då tävlingarna började i allmänhet, absolut inte mina tävlingar. Idag var det alltså hög spark och högt fall, fallteknik.

Efter drygt två timmars väntan, kanske mer, fick jag gå upp för sparktävlingen. Vi var sju stycken i gruppen, fyra åkte ut ganska snabbt. Jag fick köra när det bara var tre kvar, för att de har konstiga regler, och klarade min första spark med nöd och näppe. Sparkar är inte vad jag är bäst på.

Så då hade jag i alla fall visat mig vara bättre än de andra fyra, vilket just då gjorde mig tredje bästa.

På nästa rond åkte jag ut, när de höjde ribban. Ribban var en skumgummibit fäst i ett rep upp i en ställning, och jag fick alltså brons i palchagi, hög spark. Sparken vi gjorde var enkel, saxa upp ett ben rakt upp, som att göra ett indianhopp och sedan sparka med den benet man tog sats med. Hoppande upchagi, för den invigde.

Jag är mycket nöjd med en tredjeplats, trodde inte alls jag skulle lyckas så bra...

Anledningen till att det var en så liten grupp är att koreanerna gör så med sina tävlingar. De är så många att man vill ha många små grupper, i min grupp då alltså ungdom under svart bälte.

Och så väntan.

Nästa höjdpunkt var Björns höjdhopp. Det är faktiskt väldigt likt höjdhopp, fast med en fjärdedel så tjock matta att landa på - och det var ändå generöst mjukt, gentemot vad jag är van vid.

Björn tog guld i sin grupp, inget snack om saken. Vi tävlar ju inte mot varann, eftersom han är äldre.

Men sedan var det min tur.

Mitt namn ropas, jag går till en samlingsplats. Pierre ropar att jag ska köra i T-stort istället för dräktjackan, så jag springer tillbaka och byter. Sen till samlingsplatsen. Funktionären berättar att jag måste ha jackan, och får ta av mig sen.

Efter lagom mycket kalabalik slussas jag med T-shirt och jacka till där jag ska tävla, i rampljuset. Jag och sju koreaner i min ålder men av varierande längd och bältesgrad.

Koreaner, tänker jag. Fan.

Efter en uppvärmningsrunda, hopp på kanske 1m höjd, ser jag att de är duktiga. Men det är jag också.

Så efter några rundor är det bara jag och en mycket trevlig korean kvar. De andra har bommat ut. River man två gånger i rad åker man, både han och jag hade rivit någon gång emellan.

Höjden var ca 160cm, hans tur.

Han river. Min tur.  Jag tänker att jag har ju redan silver, det är vi två kvar.

Jag river.

Hans tur. Han river igen. Han är ute.

Sätter jag sista så vinner jag guld... Pierre gestikulerar "du måste hoppa mer!", jag tänker att ja, så är det.

Så springer jag, hoppar, flyger, rullar runt och står på fötterna. Jag vann.

Klockan är åtta, snart är det dags för seminarie med grandmaster In Sun Seo. Efter det är det tävling i fallteknik och spark. Tävling efter att ha tränat... Not so good.

Bild på hotellet utifrån!

Mör

Sightseeingen var väl... Helt okej. Inget speciellt. Det var något tempel, och sedan ett ställe med schysst utsikt. Jag var sjukt trött och lyckades sova på bussen mellan ställena.

Efter lunch vaknade man till, och då var det dags för träning för de som ville.

Så vi körde igenom det vi ska tävla i, och allt känns helt okej.

Det svåraste är min hosinsul, uppvisningen, så den tränade jag på.

Jag ska även vara kastdocka åt Björn i hans hosinsul och åt Pierre i hans Masters Exhibition, så nu är man lite mör efter alla höga fall...

Jag shoppade även lite strumpor och kalsonger för att slippa tvätta min smutstvätt idag, det är sjukligt dyrt att tvätta via hotellet och det är svårt att hitta en bra tvättbutik här i närheten. Klockan är nu kvart i sju och jag väntar på att få duscha. Efter det var det lite prat om massage, men jag vet inte hur det blir.

Tog några bra bilder idag, men lägger bara ut en i taget, så slipper jag få brist på bilder senare! Bilden nu blev en på vår grupp vid utkiksplatsen, den med schysst utsikt. Där syns alla - utom jag.

Ingeschreibt

9:35, fredag morgon.

Vi har nyss skrivit in oss för tävlingarna, jag ska alltså tävla i självförsvarsuppvisning, mönster, fallteknik och även sparkteknik. De tre första beskrev jag i första inlägget, den sista går ut på att sparka på något sätt. Mer vet jag inte.

Frukostbuffén var bra här på hotellet, alla de andra länderna är här och de flesta verkar rätt trevliga. Speciellt nyzeeländarna, två herrar i fyrtio-femtioårsåldern, är riktigt trevliga.

Amerikanarna är många och hörs mest. De kan överrösta vad som helst. Men de är vänliga!

Dags för sightseeing i Busan!

Bild på lobbyn!

Kontakt

Vill passa på att inför alla tacka mina småkusiner för lyckönskningarna! Eller ja, en av kommentarerna från dem var en lyckönskningar medan den andra var en pik... Men tack ändå!

Nu är det dags att fara till nästa hotell för att träffa Pierre och så småningom alla andra. 

Idag efter träningen sov jag på stranden, handlade tröjor (3st) och käkade västerländsk hamburgare - skön dag. Klockan är snart 18 och vädret är grått.

Frukt

Morgonträning. Intervallöpning. Vila efter halva, jag sätter mig ner... Och benet vill sprängas.

Vänster smalben går inte att springa med längre. Benhinnan, tror vi. Så ingen mer löpning för mig...

Ingen fara för träningen, så länge jag slipper springa.

Efter dusch åt jag som tröst den största frukosten jag kan minnas att jag ätit. Macka, bacon och ägg, yoghurt med müsli, frukt, wienerbröd, kaffe, mjölk och juice. Jag är mätt.

Dags för en skön dag. Några skulle iväg på något sorts akvarium med hajar och fiskar, jag är för bekväm för det.

Ikväll kommer Pierre ansluta sig till oss, min och Björns mästare. Det är också ikväll som vi träffar de andra länderna och allvaret börjar.

Min tå svider, jag har Aco Alsogel på den. Och tigerbalsam på benet. Man ska akta sig noga för att blanda ihop de två.

Man ska heller inte försöka ta ur linser med tigerbalsam (liniment) på fingrarna. Jag testade för ett par dagar sedan, det sved.

Dålig bild för att jag bara tog en när jag skrivit, från där jag satt.

Ugh

Klockan är halv åtta på morgonen. Dags för intervallöpning. 

No rest for the wicked.

Havet

Idag har jag blodat ner Koreas sand.

Mycket mer dramatiskt än det verkar... Vi tränade ute på stranden idag, och jag klev på nåt sätt på ett snäckskal. Litet sår på ovansidan av tån, ingen fara.

Innan dess hade vi en underbart skön dag på stranden här i Busan! Sol, bad, massor med bad, och sedan avsluta med träning. Nu är Björn ur duschen, min tur. Tight schema, vi ska träffas för att söka middag om typ tjugo minuter. Ingen tid att sitta och leka med mobilen...

Är inte frisyren vacker?

Lyx

Ja, det här är nog vad man skulle kunna kalla för lyx. Hotellet i sig i alla fall.

Det finns gratis pool och gym, en presidentsvit som kostar 30 000kr/natten, och massage. Massage!

Fräsch toalett och dusch, dyr minibar... Det är häftigt, verkligen!

I'm here, you're not. Bye!

Ny stad!

Nyss kommit fram till hotellet i nästa stad, Busan. Vi ska bo på detta hotell en natt endast, och det verkar vara ett fint hotell.

Vi bor på sjuttonde våningen, på förra hotellet bodde vi på trettonde så det är inget ovanligt...

Jag vill ha lunch. Men först ska vi väl inkvartera oss i det nya rummet, jag och Björn. Björn är den andra tävlande från Västerås, förresten.

Bild från hotellrummet - imponerade!

Japp. Vi har ett så där stort fönster.

Rå kultur

Middag på restaurang rekommenderad av TripAdvisor.

Mycket bra mat, hävdades det.

Vi sätter oss och får menyer, fyra gånger dyrare än vanliga matpriser.

Man kanske skulle kollat menyn innan man gick in, men men.

På sista sidan finns rätter i vanliga matpriser, alla jublar.

Vi beställer in rätter från den sidan, soppor, dumpnings enklare kötträtter. Tre av oss beställde dessa kötträtter, jag var en av dem. Servitrisen sade att det var "korean style", och menade att det verkade bra.

Vi fick in rått kött. Man får akta sig med särskrivningar här, det var inte (vad vi vet) råttkött utan rått kött.

En kulturell upplevelse, jag kunde nästan inte hindra mig från att skratta när jag klagade till servitrisen som tyckte att jag var fullkomligt dum i huvudet.

Hon sade emot, men gick sedan med på att hämta någon som plockade upp det strimlade köttet och stekte det.

Klockan är nu nio på tisdag kväll. 

Har ingen schysst bild, väljer en jag tog i kejsarpalatset (det med kungen och paviljongen) i söndags istället! Lägg märke till hur det står en person snett bakom pappan med sin son(/dotter, vem vet) på axlarna, och är mystisk och läskig.

Dags att sova!

(Postat onsdag morgon, vi checkar ut och åker tåg till nästa ställe)

Rå kultur

Middag på restaurang rekommenderad av TripAdvisor.

Mycket bra mat, hävdades det.

Vi sätter oss och får menyer, fyra gånger dyrare än vanliga matpriser.

Man kanske skulle kollat menyn innan man gick in, men men.

På sista sidan finns rätter i vanliga matpriser, alla jublar.

Vi beställer in rätter från den sidan, soppor, dumpnings enklare kötträtter. Tre av oss beställde dessa kötträtter, jag var en av dem. Servitrisen sade att det var "korean style", och menade att det verkade bra.

Vi fick in rått kött. Man får akta sig med särskrivningar här, det var inte (vad vi vet) råttkött utan rått kött.

En kulturell upplevelse, jag kunde nästan inte hindra mig från att skratta när jag klagade till servitrisen som tyckte att jag var fullkomligt dum i huvudet.

Hon sade emot, men gick sedan med på att hämta någon som plockade upp det strimlade köttet och stekte det.

Klockan är nu nio på tisdag kväll. 

Har ingen schysst bild, väljer en jag tog i kejsarpalatset (det med kungen och paviljongen) i söndags istället! Lägg märke till hur det står en person snett bakom pappan med sin son(/dotter, vem vet) på axlarna, och är mystisk och läskig.

Dags att sova!

Headquarters

Tisdag mitt på dagen, har nyss kommit hem från träning i mästarnas huvudkvarter. Vi var på besök och fick låna deras lokal för en träning, en mysig liten träningsyta med galon på golvet. Bra att stå på, mindre bra att göra snabba vändningar på.

Känner mig säker inför tävlingen i alla fall, så länge fötterna håller. Har vart lite problem med dem, mycket gå och så.

Bild från gårdagens middag, någon sorts gryta mitt på bordet som alla tog från. Koreanerna gillar att äta tillsammans. 

Dagens lunch bestod av krossad is och röda bönor. When in Rome.

Sovmorgon!

Lite för mycket att göra, lite för lite tid att skriva.

Seoul Tower var... Mycket folk. Stressigt, hektiskt. Men man ska ha varit där, och det var jag.

Sovmorgon i morse, skönt. Nu är klockan 10:00 i lobbyn, frukost och sedan träning!

Halvdan bild från däruppe

Någon annans fel

Bilden kom inte med för att anledningar. Jag glömde inte, den bara försvann på något sätt. Inte mitt fel.

Shop Ping!

Vad är en blogg utan shopping? Jag har ju lovat att det inte ska handla om hur jag äter muffins (muffinsar)(det är ett ord, jag lovar. Kolla upp det) med mina bästaste vänner, men shopping kommer man inte ifrån!

Vi åkte idag, efter att först ha tränat på morgonen, till Moosoolsa. Moosoolsa, Moo Sool Sa, är det företag som vi beställer våra kläder, utrustning, mitzar osv. från - och vi var där för att handla.

Huvudsyftet var att ordna dräkter till tävlingarna, så vi har samma, men naturligtvis ville vi handla och se oss runt i den ~50kvm stora butiken.

Så jag köpte mig en dräkt till tävlingen, svart med broderat namn i latinska och koreanska bokstäver. Den på bilden, alltså. Med den följde ett par svarta byxor, men jag köpte även ett par större svarta med kardborreband vid vristerna för att det erlade snyggt och de andra köpte . Kardborre-byxorna är inte med på bilden. Inte för att de är töntiga (det är de inte. Mycket bättre än det låter) men för att vi hämtar ut dem i slutet av resan.

Det vita bältet (på bilden) med mitt namn är inte till för att bäras, jag har inte vitt bälte utan brunt. Jag ska använda det som rep i min träning av självförsvarstekniker. Tyvärr tänker jag inte använda det på tävlingen då det är för styvt, det ska manglas och tvättas och hanteras ovarsamt innan det kan fungera som ett bra rep.

Mycket genrespecifikt hittills, jag vet. Men förtrösta icke! Jag har utbytt ordvitsar med mina medresenärer hela dagen, men alla exempel har kommit på avvägar så det kanske inte hjälper.

Nu vidare mot Seoul Tower, där vi ska utsätta oss för höga höjder, svindel och magnifik utsikt - har man lovat mig.

Turturduvor, kampfisk och mat emellan

Lördag, andra halvan!

Mat är gott, men det är också ganska svårt. Inte för att den är dålig, inte alls, men för att den äts med tradition. Du får inte hälla upp dryck åt dig själv, du häller åt andra och andra häller åt dig. Du får heller inte som kvinna hälla upp åt andra kvinnor. Konstig regel. Tänk om man är ett gäng tjejer då? 

Maten äts med pinnar av metall, de får inte placeras hur som helst när de inte används och händerna ska vara tvättade... Det är lite kul att lära sig en ny kultur, men det är mycket att komma ihåg.

Klockan är nu tio på lördagskvällen och jag är tillbaka på hotellrummet. Jag är trött.

Hur som helst spenderades större delen av eftermiddagen vid templet [koreanska vokalljud] där vi blev guidade av amerikanska koreaner.

Det berättades att templet byggdes på fjortonhundratalet för kungen och drottningen, och det var det första som byggdes i Korea... Massa lagom intressant fakta... Kungen och drottningen fick bara sova tillsammans ("sleep together", fritt för tolkning) fem gånger om året. Fem gånger om året i en tid helt utan teve och internet.

Det hade att göra med regeringens regler, för regeringen fanns tydligen till och med på den tiden. Kungen byggde helt plötsligt en paviljong i dammen bredvid hans hem och menade att den var endast och halshuggning-på-förbrytare-endast för kungafamiljen för att de skulle kunna få ha "privacy in times of crisis".

Återigen, fritt för tolkning.

Bild på den lilla paviljongen i den lilla dammen! I dammen fanns det fiskar, Lars berättar att de 

"är aggressiva, de är kampfiskar" 

Va? 

"Jo. Jag har hört att de kallas kampfiskar. De är väl våldsamma eller så." 

Så jag menade att lejon inte kallas för kampkatter bara för att de kan vara våldsamma. 

"Sant... De kanske är campfiskar med tält då."

Som små scouter med tält?

"Ja, varför inte?"

Vätskebrist i hetta kan vara farligt och orsaka förvirring, på tal om ingenting.

Bild också, ja...

Glömde bilden i förra inlägget, lägger upp den här!

(Halva) Första dagen.

Träning i en park vid tiotiden, inte illa.

En stor turistgrupp kom och undrade varför vi stod och tränade i deras park, de var ju på guidad tur.

Förvånansvärt många koreaner som turistar i Korea...

Jag hade inget rep med mig för att träna mina tekniker med rep... Jag ska använda ett rep i min uppvisning på tävlingarna, så det är ju bra att träna med ett. Lösning: Låna ett bälte, tillhörande ett par byxor som inte användes av Lars! Improvisation!

Bild på vår öppna plattplats i parken, en stor öppen yta framför ett kristet (konfucianskt)(säger man så?) monument. Kanske var därför de stackars turisterna ville vara där vi var.

De flesta var faktiskt mer intresserade av Team Sweden Hapkido än en gammal fontän i sten...

Seoul

Det är fuktigt och varmt här... Lite som att vara instängd i en jättestor bastu. Sitter i lobbyn nu och hoppas på att snart få gå iväg och äta mat.

Bild från flygplatsen, halvbra system som får bluescreen.

Duschen efter 24h resa var obeskrivligt bra, bara mat kvar så kanske man får sova mer än två timmar soldatsömn i taget sedan...

Glad midsommar förresten, jag spenderade min med disneys Ringaren i Notre Dame på ett flygplan.

Jackor och masker!

Sitter på flygplatsen i Qatar, flyget vidare till Seoul är försenat. Vi är trötta och det finns inget att göra för att slå ihjäl tiden.

Min dialekt har redan börjat skifta också...

Men jag har fått landslagsjackan (en hel overall, till och med) och den är riktigt snygg! Har dock ingen bild på den just nu... Den är i väskan och jag är trött.

I Qatar kan man ha sjukhusmask över ansiktet för att det är mycket avgaser i Tokyo. Logik. De har väl gjort det till en vana att se ut som vilsna sköterskor, stackars asiater.

Kan vara nya modet. Jag kanske ska starta en trend hemma i Svedala?

Applåder för gratis Wi-Fi på flygplatsen!

Resfeber

Nu sitter jag och väntar på att vi ska åka. Allt är packat.

Mot Arlanda, vidare mot Qatar för mellanlandning och sedan till slut till Seoul, Sydkorea.

Det kommer bli en lång resa.

Igår hämtade jag ut pengar också, 1kr gav drygt 166₩, koreanska won, så jag fick ganska mycket valuta för pengarna... 

Snart möter vi upp med gänget från Skellefteå, så far vi. Jag kommer ha bytt helt till norrländsk dialekt efter en kvart med dem.

Mobilinlägg: något nytt!

Två dagar kvar!

Nu har jag lärt mig att göra inlägg från telefonen, så det är ju ett plus!

Jag fick också reda på idag att hotellet inte erbjuder gratis Wi-Fi, så jag får väl skriva mina små inlägg och sedan skicka från närmsta restaurang eller något. Det ska väl inte vara så svårt att hitta internet i världens huvudstad för online-gaming?

/William

Vad håller jag på med?

Vad är det här?
Jo jag skaffade mig en blogg. Inte för att berätta om hur många muffins jag bakar med mina bästa vänner utan för att berätta om resan som jag snart far iväg på.
Jag tänkte att en blogg nog skulle fungera bra som medel att hålla kontakten med omvärlden när jag är iväg!

Va?
Så här är det: På midsommarafton, fredagen den 21a, så sätter jag mig på ett plan för att ta mig till Sydkoreas huvudstad Seoul. Där ska jag tävla i Hapkido, kampsport, i några olika kategorier. De olika kategorierna visas på den här filmen som jag hittade... Men jag vet inte riktigt vad det är för tävling de har, det är ju en vecka kvar. Hur som helst är det tänkt att jag ska tävla i
* Mönster, som koreografi ensam.
* Självförsvarsuppvisning, en intränad demonstration tillsammans med någon
* Fallteknik, att kunna hoppa och falla högt, långt, mjukt och fint.
Och jag har ingen aning om hur det kommer gå.

...
Ja, det är väl ingen hemlighet att jag är långt ifrån den mest engagerade bloggaren... Men jag ska försöka skriva lite då och då när jag har något vettigt att berätta. Eller något ovettigt, det funkar också. Kanske skickar några hälsningar hem eller nåt, jag vet inte. Angående uppdateringen vet jag ingenting om (någonting, egentligen, men just här) hotellet och om de har WiFi. Om det visar sig att de har trådlöst internet kanske jag kan uppdatera lite mera, och med lite flax kanske lägga upp bilder.

Om ni tycker att jag lägger upp inlägg på konstiga tider på dygnet så skyller jag på att de har en underlig tidszon i Korea. Det är en giltig anledning. Nu också, trots att jag är i Västerås.

Video som visar upp vad jag sysslar med:
http://www.youtube.com/watch?v=fbKIAG-tBlk

/William